mammasol.blogg.se

Idag blir vår älskade prinsessa en vecka gammal. En hel vecka! Tiden har gått så himla fort samtidigt som det känns som att vi nyss fick henne. Jag är verkligen kär. Ligger med henne på mitt bröst nästan dygnet runt och varje gång jag ser henne så blir jag så himla lycklig. Vet knappt vad jag gjorde innan hon fanns.

Just nu när jag skriver detta så sitter vi i taxin påväg hem. Hem! Förstår ni känslan? Jag grät av lycka när jag tidigare tänkte på att åka hem. Jag fick ju aldrig åka hem med Emanuel då han tyvärr blev omhändertagen redan på sjukhuset, så att verkligen få åka hem med min bebis känns så mäktigt. Jag har nästan svårt att skriva, så pass stort känns det. Tänker på allt vi ska göra i framtiden. Alla upplevelser vi kommer att dela, allt som kommer att hända. Känslan är verkligen oslagbar.

Jag tänker mycket på hur mitt liv varit och hur det blev. Hur jag gått från botten till toppen. Jag som aldrig ens skulle våga skaffa fler barn med rädslan att förlora dom. Nu har jag verkligen allt jag kunnat drömma om känns det som. Emanuel bor hos sin pappa och jag har en fin relation till honom, jag har en underbar sambo, fina husdjur, en trea i stan och världens finaste bebis. Jag hade aldrig ens vågat drömma om det här tidigare. Jag sitter nästan med tårar i ögonen när jag skriver detta inlägg. Vem hade kunnat tro att jag skulle leva så bra idag? Ett tag trodde jag knappt ens att jag skulle leva till 23. Jag har verkligen sett botten på ett annat sätt än många andra, men jag är ärlig när jag skriver att det känns som att jag nu befinner mig på toppen. Jag hade aldrig kunnat bli lyckligare och jag kan inte se vad som skulle få mig att falla.

När vi kommer hem ska vi presentera Hanna för våra katter. Hunden är hos hundvakt tills vi hunnit landa hemma ordentligt. Sen ska jag mata henne och efter det (beroende på vad klockan hinner bli och hur vädret är) så funderar vi på att klä på oss varmt och ta vår första promenad med vagnen. Jag har sett fram emot att gå med vagnen och det är så skönt att kunna röra på mig igen. Jag har ju varit sängliggande större delen av graviditeten och längtat ut. Imorgon ska vi också ut och låta Hanna se mer av världen och på söndag ska vi till Gävle sjukhus och ta blodprov och se att gulsotvärderna fortsätter sjunka. Efter det ska vi eventuellt på fika hos Sebbes moster. Hela Sebbes familj på hans mammas sida ska dit. Sen på måndag kommer BVC på hembesök.

Nu är det sex mil kvar hem. Jag ska läsa lite på iPaden och njuta lite av lugnet innan vardagen med bebis börjar på riktigt. Hanna sover i sin bilbarnstol.

Hoppas alla mår lika bra som jag gör (om det ens är möjligt)! ❤