Hur det går med skolan

Skolan. Ja, det är ett kapitel för sig.

Jag är ju kroniskt trött, precis som jag skrivit om tidigare, och det påverkar tyvärr min skolgång enormt. Förra terminen var jag den där som gärna gjorde lite för mycket, var otroligt utåtriktad, engagerad i allt och lite till och sprudlande glad. Den här terminen (som bara hållit på i två veckor) känner jag inte igen mig själv och det gör nog ingen annan heller. Sitter och halvsover på lektioner, hinner inte färdigt med uppgifter som annars hade tagit mig en halvtimme, på rundorna när vi ska säga hur vi mår säger jag max två meningar istället för att prata på i tio minuter, och jag håller mig mer för mig själv.
Det är inte så att jag på något sätt ogillar personen jag blivit, jag undrar bara vad som hände och hur jag gjorde förra året. Jag gissar att det handlar om tröttheten, när jag kommer hem från skolan på dagarna så är jag så trött att jag nästan stupar. Kan nog även bero lite på att klassen ser annorlunda ut, det har tillkommit flera nya elever, och jag vet inte riktigt min plats längre. En del umgängesgrupper verkar ha upplösts under sommaren och många verkar känna sig lite osäkra. Dessutom har svårighetsgraden på uppgifterna ökat, gick ju i ettan förra året och nu läser vi tydligen trean och att hoppa över tvåan där i mitten gör att vissa saker känns otroligt svåra. Lärarbyte har säkert även det bidragit med sitt, även om jag tycker mycket om min nya mentor också. Dessutom har vi bytt klassrum och ska nog byta lokaler väldigt snart. Mycket som händer.
Trots allt så älskar jag fortfarande min skola. Är så skönt att komma dit på morgonen, se välbekanta ansikten som ler och önskar mig en god morgon, få en kram och umgås med folk jag tycker om. Skolan gör mig glad och jag är så himla glad att jag går där. Funderar dock mer och mer på att göra studieuppehåll efter jullovet. Tänkte plugga vidare så länge jag kan, men är tveksam om det verkligen är värt att börja en ny termin då jag ändå inte kommer att hinna få omdömen i det jag skulle läsa då, om jag avslutar studierna på annan skola eller distans så kommer jag ju ändå behöva läsa om det jag inte har omdöme i, och det är så mycket läkarbesök och annat som även det tar tid. Riskerar ju även den där sjukskrivningen jag skrivit tidigare att jag inte vill ha.
Känns dock supersorgligt att inte ta studenten med mina vänner i juni, men ser det så att något nytt öppnar sig i mitt liv och kommer att göra mig lycklig och sen har jag förhoppningsvis bara en termin kvar att plugga. Kommer ta med bebis och titta på när mina kompisar tar studenten iallafall, det har jag bestämt mig för. Kan säkert vara kul för dom att träffa bebis också. Redan ett par stycken som sagt "Lova att jag får hålla den!" och "Jag vill sitta barnvakt!".

Nu är jag i skolan så ska sluta skriva och fokusera på svenskalektionen istället. Hoppas ni alla får en underbar dag!