En person som betyder mycket för mig

Fortsätter min 30 dagars challenge och idag har turen kommit till En person som betyder mycket för mig.
 
1. Det här är jag
2. En person som betyder mycket för mig
3. Min familj 
4. Såhär var jag som barn 
5. Mitt liv om tio år
6. Drömmar jag har och har haft 
7. Fem bilder från 2016
8. Mina rädslor
9. Två saker jag längtar efter
10. Mina favoritplatser
11. Mitt drömjobb 
12. Tio saker ni inte visste om mig
13. Tre saker jag inte skulle klara mig utan
14. Vad som gör mig arg och ledsen 
15. Det här finns i min handväska 
16. En av mina favoritbilder som jag själv har tagit 
17. Min dag i bilder och text 
18. Mitt senaste köp
19. En film jag kan se hur många gånger som helst utan att tröttna
20. Ett tillfälle jag skulle vilja uppleva igen 
21. Pinsamma saker som hänt mig 
22. En dålig vana jag önskar att jag inte hade 
23. Min tro om vad som händer efter döden 
24. Något som gör mitt liv värt att leva
25. En person som påverkat mitt liv 
26. Hur jag firar julafton 
27. Det här gör jag för att må bättre
28. Jag för ett år sedan och jag idag 
29. Staden där jag bor 
30. Varför jag är stolt över mig själv
 
Det är verkligen svårt att välja, för det finns verkligen många som betyder väldigt mycket i mitt liv, så jag hoppas att ingen tar åt sig för att jag inte skriver om dom. Ni vet vilka ni är som jag bryr mig om och jag älskar er allihop. Idag tänkte jag dock tillägna det här inlägget min vän Abdulla.
 
Abdulla och Johanna var de första riktiga vännerna jag fick på min skola. Vet inte riktigt vad jag hade gjort utan dom. Abdulla är den där vännen som oavsett hur jag mår alltid finns där. Jag minns en gång då jag inte hade varit i skolan på några dagar och hade varit svår att få tag på då han kom hem till mig och knackade på min dörr bara för att kolla hur jag mådde. Han hade då alltså gått nästan tre kilometer för att komma till där jag bor, sedan väntat på att någon skulle gå ut eller in ur porten så att han kunde komma in, knackat på min dörr för att kolla att jag var okej och sedan gått hela vägen tillbaka. Det kallar jag en riktig vän! Han är även den där som alltid funnits där för att ge en kram och låtit mig prata ut utan att döma när jag behövt det. Han är nog den vän som jag berättat allra mest om mig själv för.
Abdulla var tyvärr med om en olycka för ett år sedan som gjorde att han förlorade sitt minne. Jag blev helt förstörd, åh vad jag grät. Jag visste inte alls vad jag skulle göra, det var så surrealistiskt att en av mina bästa vänner hade tappat minnet av mig, men jag förklarade för honom precis hur ledsen jag var och att jag gärna ville vara hans vän och påminde honom om allt vi gjort tillsammans och han har berättat för mig hur mycket de smsen jag skrev i sorg betydde för honom. Först hade han tänkt låta bli att berätta om olyckan och dra sig undan från folk istället, men jag fick honom att tänka om genom att berätta hur mycket han betydde för folk och vår vänskap växte fram till och med ännu starkare än innan. Idag har han fått tillbaka sitt minne och han har tackat mig för det jag gjorde, att jag förklarade hur jag kände och fortsatte finnas där för honom trots att han inte kunde minnas mig.
Vi har under den tiden vi känt varandra skapat otroligt fina minnen. Han var här tillsammans med andra vänner till mig och firade jul förra året, det var första julen någonsin som han firade och det var så himla kul. Han har varit ute på krogen med oss trots att han inte dricker själv och är alltid den som tar hand om den som druckit för mycket. Han har tagit mig på långa promenader när jag inte mått bra. Han har varit med på demonstrationer och manifestationer för viktiga saker. Han har helt enkelt varit en av de bästa vännerna man kan få.
 
Jag är så glad och tacksam över de vänner jag har. Jag har tidigare varit väldigt ensam, så att ha så fina människor i mitt liv nu betyder verkligen så oerhört mycket för mig. Alla som finns i mitt liv är så himla älskade. ♥