mammasol.blogg.se

Ojojoj vad länge sen det var jag skrev nu! Det dröjer mellan mina inlägg, jag skyller på att många av mina dagar ser väldigt lika ut och det är svårt att hitta saker att skriva om. En till orsak är att jag står datorlös då min dator är trasig och datorn jag fick låna av mamma är sju år gammal och inte heller så välfungerande.

 

Idag var vi på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det kändes bra att äntligen få komma dit och nu känns det som att förlossningen närmar sig med stormsteg. Vi är i vecka 31+4 och även om vi hade fött den dagen vi är beräknade så hade vi fött om bara 54 dagar, så vi har nog bara runt 30 dagar kvar. Uppsala skulle ringa tillbaka i början av nästa vecka med provsvar och närmare planering, så då får vi förhoppningsvis ett datum för att komma in och föda. Det blir som de sa i Gävle, att de tar bort cerclaget och gör en igångsättning samtidigt. 

Förlossningen tar upp mer och mer av mina tankar nu. Jag har nog inte riktigt fattat ännu att jag faktiskt ska föda barn. Jag har läst en massa förlossningshistorier och andra som berättat hur det varit och känts att föda barn, men är ändå orolig för hur det ska gå och för smärtan. Jag vet att det kommer att göra ont, det SKA till och med göra ont, men jag vet samtidigt att det inte är någon farlig smärta och att nästan alla kvinnor någon gång upplevt det så länge mänskligheten har funnits. Jag har bara så svårt att förstå hur en bebis som just nu väger 1700 gram ska få plats att födas genom min fiffi, haha. Kroppen är konstigt byggd och faktiskt helt magisk när den kan göra saker som borde vara omöjliga.

 

Vi fick veta idag att Hanna gått upp i vikt och nu väger 1700 gram. För en vecka sedan vägde hon 1500 och var 12% mindre än genomsnittet, dock inget att oroa sig för då enda upp till 22% är att betrakta som normalt, men nu verkar hon haft en tillväxtspurt och lagt på sig på kort tid och nu är hon bara 10% mindre än vad hon "ska" vara. Det blir spännande att se hur stor hon är när hon väl kommer ut. Jag tror inte att hon blir någon gigantisk bebis, men hon har redan passerat Emanuels födelsevikt med snart 400 gram.

 

Den här dagen blev faktiskt väldigt bra. Vi vaknade sex imorse och gick upp vid sju ungefär. Åt frukost och stressade eftersom jag var rädd att missa bussen. Åkte hemifrån 08.20, jag osminkad och i randiga mjukisbyxor. Bästa med att vara gravid är att alltid ha en ursäkt att kunna se ut som man vill. Tog bussen från Gävle Sjukhus till Akademiska Sjukhuset, tog typ lite mer än en och en halv timme. Höll nästan på att krocka med en bil som fick sladd framför oss, E4an var verkligen glashal. Väl framme i Uppsala började en lång upptäcktsfärd för att komma på var vi skulle vara. Varför bygger man ett sjukhus så oförståeligt och svårhittat? Förstår inte heller varför man ska anmäla sin ankomst på en våning och sen åka upp till en helt annan våning för att sitta i vänthallen? Hur som helst, fick komma in på ultraljud och se Hanna igen. Fick bekräftat för tredje gången att det är en flicka, så nu blir vi bra förvånade om det inte skulle vara det. Fick först se ett vanligt ultraljud, sen helt plötsligt så tryckte hon på en knapp och en bild på Hannas ansikte i 3D dök upp! Så himla coolt! Har henne som bakgrundsbild på mobilen nu ♡ Tycker att hon ser ut att bli väldigt lik sin pappa, hon har definitivt hans näsa.

När vi varit på ultraljudet så gick vi in till stan. Hittade en thairestaurang med buffé där vi åt. Satt där i säkert en timme innan vi insåg att vi behövde gå, då började jag stressa lite för att hinna äta så mycket som möjligt av det godaste. Kände mig verkligen som Shrek när jag med sushi i hela kinderna sa till Sebbe "kan du hämta glass till mig nu nu nu, annars hinner vi inte?". Tror nästan jag åt mer än honom. När han var inne på sin efterrätt och jag fortfarande åt sushi så skämtade han och sa "Älskling, när jag ätit upp min glass och friterade banan så har jag nästan ätit lika mycket mat som dig". Gäller att unna sig när man är på buffé!

Efter maten gick vi tillbaka till sjukhuset och återigen fick vi leta runt. Hittade tillslut till hjärtmottagningen, fick lämna EKG och göra ultraljud på hjärtat. Allt såg oförändrat ut, så inget att direkt oroa sig över.

Efter det gick vi iväg och väntade på taxin. Vi fick vänta 45 minuter innan den kom då jag bokade den sent ifall läkarbesöken skulle dra ut på tiden. Somnade nästan direkt i taxin. Sebbe väckte mig och sa "Älskling, du snarkar". Jag har nästan inget minne av det, men tydligen blev jag jätteirriterad och svarade "Nej, det gör jag inte, jag är vaken". Han ryckte på axlarna åt mig när han såg mig somna om och börja snarka igen och sen somnade han med. Vi vaknade inte förrän fem minuter innan vi var hemma. Satt nog och snarkade högt båda två. Stackars taxichaufför.

 

Nu sitter jag i min soffa och dricker en kaffelatte. Har köpt en sån där kapselmaskin som jag blivit helt förälskad i, så dricker olika kaffedrycker dagligen. Så gott, och så välbehövligt med koffein såhär sent i graviditeten när jag är trött hela tiden.

 

Ska kolla lite Youtube och se till att ta det lugnt resten av kvällen. Kanske lyssna lite på min ljudbok, lyssnar på böckerna om Isfolket.

Hoppas ni alla haft en lika bra dag som oss! ♡