mammasol.blogg.se

Jag har för ett par veckor sedan lyssnat på Jonas Gardells Torka aldrig tårar-serie. Jag har blivit så galet förtjust i ljudböcker. När jag lyssnade på dom insåg jag hur mycket som hänt för HBTQ-människor enbart de senaste trettio åren. För trettio år sedan var homosexualitet något man visste att existerade, men man såg ned på de människor som älskade någon av samma kön, och framförallt männen. När sedan HIV kom blev folk livrädda för homosexuella. Idag däremot, flera år senare, är HBTQ en del av allas vår vardag. Nästan alla känner någon som kan identifiera sig inom HBTQ, kanske en vän, en arbetskamrat eller en familjemedlem.

Jag vill skriva det här inlägget i ära till min mamma.

Mamma var bara nitton när han fick mig. Kanske var han inte riktigt mogen att bli förälder, men faktiskt blev det ändå bra. Min uppväxt har inte bara varit enkel, men den har varit det bästa jag hade kunnat få och jag vill inte ändra någonting. Jag är uppvuxen i ett hem av kärlek, av en mamma som lärt mig att det är helt okej att vara den jag är oavsett vad det innebär för mig.
Ju äldre jag blivit desto mer har jag förstått att mamma kanske inte valt att berätta allt för mig. Jag har alltid fått vara den jag är, medan mamma undanhållit en viktig del av sig själv trots att jag nästan alltid kunnat ana. Därför blev ingen lyckligare än jag när mamma äntligen kunde komma ut och säga "Jag är inte kvinna, jag vill börja med manliga hormoner och bli kallad den istället för hon". Sedan dess har jag verkligen försökt stötta och finnas där för honom. Rättat folk som sagt fel pronomen, förklarat för vänner och andra som ifrågasatt att "nej, mamma är ingen kvinna trots att han har fiffi" och visat mamma att precis som att jag får vara den jag är så får även han vara den han är. När sedan mamma för ett par veckor sedan gick ut med att han vill bli kallad han istället för den så har jag gjort mitt bästa för att lära mig även det.

Jag är så himla stolt över min mamma. Han är verkligen min förebild. Den som visar för mig att det är okej att gå emot strömmen, att sätta sina egna mål och följa dom, att vara den man är. Varje gång jag tvekar på vem jag är och ifrågasätter mig själv så ser jag på min mamma och ser att det faktiskt är okej att vara precis den jag är. Min mamma är min hjälte och jag kommer aldrig kunna tacka honom tillräckligt för allt han gjort för mig och berätta hur stolt jag är att vara just hans dotter. Ibland kan det vara svårt att komma ihåg rätt pronomen, han blir lätt hon av gammal vana, men jag försöker hela tiden göra mitt bästa för att komma ihåg och rätta mig själv när jag säger fel. Jag vill att mamma ska känna att jag accepterar och älskar honom för den han är.

Jag har ofta fått frågan av folk hur det känns för mig att mamma kommit ut med att vara man. Jag har svårt att svara på den frågan, för faktiskt så känns det nog inte så mycket. Det jobbiga är alla som ifrågasätter, säger "hur kan du säga han om henne?" och liknande, men jag försöker alltid förklara så frågor är ändå okej. En annan jobbig sak är de som envisas med att säga fel pronomen trots att jag sagt att mamma inte är någon hon, folk som säger "men har hon fiffi så är det en hon". Jag önskar att folk bara kunde ha förståelse för att allt kanske inte alltid följer normerna, att det är helt okej att vara den man är och att könet inte enbart är en kroppsdel.

Även om acceptansen och toleransen för homosexuella vuxit finns tyvärr fortfarande ett stort förakt i samhället och framförallt emot transpersoner. Det är något jag hoppas att ska bli bättre med tiden. Att folk ska förstå att det inte är något fel på en för att man är född med fel kön. Det kändes verkligen som en seger när transsexualitet äntligen togs bort som psykisk sjukdom härom veckan. Dock är det en skandal att det kunde klassas som en sjukdom så pass länge.

När mina barn växer upp så hoppas jag att de känner precis som jag alltid gjort, att de får vara precis den dom vill vara. Att kön inte sitter i en kroppsdel och att det är okej att älska precis den dom vill älska. Det är genom att lära våra barn vikten av acceptans och tolerans och att följa sina drömmar som vi får en ny värld och kan förbättra HBTQ-människors liv och rättigheter ännu mer. Det är genom barnen vi har en ljusare framtid att se fram emot.

Jag älskar verkligen min mamma. Som jag skrev är han min stora förebild och har alltid varit det på olika sätt. Mamma har alltid funnits där för mig och nu gör jag allt för att finnas där för honom på samma sätt.

Mamma, det ska verkligen bli spännande att följa din resa med hormoner och eventuell könskorrektion. Jag älskar dig mest i världen och kommer alltid stå upp för dig, även om jag så måste rätta folk och förklara för folk varje dag i resten av mitt liv. Du är bäst! ♡