mammasol.blogg.se

Hej! Blir ett inlägg såhär på natten. Sebbe har precis gjort potatismos (jag vet, konstig tid att göra det) så nu sitter vi och äter det medan teven står på i bakgrunden. Snart ska vi sova.

Igår, fredag, skulle jag precis som jag skrivit om förut in till sjukhuset för att ta bort mitt cerclage. Jag var faktiskt jättenervös då jag hört att det kan göra väldigt ont att ta bort, dock hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur pass ont det kunde göra. NU VARNAR JAG KÄNSLIGA LÄSARE, SÅ SLUTA LÄS HÄR OM NI INTE TROR ATT NI KLARAR ATT HÖRA HUR DET VERKLIGEN GICK TILL ATT TA BORT CERCLAGET! Fick sätta mig i en gynekologstol medan tre doktorer samlades omkring mig. De började försöka "spänna ut" så att de kunde se cerclaget, men det hade åkt ganska långt in så det var svårt att se. Det kändes som att de slet och drog i mig och det gjorde riktigt ont. De sa till mig flera gånger att slappna av, men det var lättare sagt än gjort. Faktiskt så kändes det som att bli skuren med en skalpell inne i fiffi och tillslut låg jag och skrek med tårar rinnandes nedför kinderna. Fick frågan om jag ville ha morfin vilket jag tackade ja till, men det verkade inte funka på en gång. Sprutan var hemsk. Men de satte igång igen för att försöka klippa upp mitt cerclage. Då skrek jag "ni får söva mig eller vad fan ni vill för jag klarar inte av det här längre!". De försökte en sista gång, men eftersom jag redan hade blivit lite skadad inuti av saxen som doktorn försökte klippa knuten med när det gjorde så ont så hade jag börjat blöda en del och jag både skakade och grät. Var helt i upplösningstillstånd. Doktorn gick ut och ringde ett samtal, när han kom tillbaka så var det med beskedet att jag skulle få komma till narkosen strax efter 15 för att ta bort mitt cerclage där. Sådan lättnad att få höra de orden!

Vi fick ett rum på förlossningen och nu hade morfinet börjat värka, lite försent dock. Satt och försökte spela ett spel med Sebbe men vi behövde sluta väldigt fort för att jag fastnade med blicken i luften, fick svårt att fokusera, mådde illa och höll på att somna. La mig på sängen och sov en stund och när jag vaknade kom en hjärtläkare för att ta ett EKG på mig. Fick även träffa en narkossjuksköterska som kom och pratade med mig. När hon gjort det gick jag in i duschen och gjorde en bakteriedödande tvätt. Fick ta på mig en sjukhusskjorta, såna där nättrosor och landstingets knästrumpor efter duschen. Snyggt, verkligen! Gick tillbaka in på rummet och sov ett tag igen, spelade lite mer spel med Sebbe då jag blivit lite klarare i huvudet efter sömnen och sen var det dags att rullas ned till operationen. När jag kom dit fick jag träffa jättetrevlig personal. Det var samma doktor som försökt ta bort cerclaget tidigare som skulle ta bort det då med och han bad om ursäkt att han gjort mig illa. Jag fick lugnande medel som jag somnade av och sen vaknade jag inte förrän jag låg i min säng igen och höll på att rullas tillbaka till förlossningen.
Väl tillbaka på förlossningen så hoppades jag på att få äta och dricka, men jag hade fortfarande restrektioner och fick vänta en timme till. Min mun höll på att torka ihop kändes det som, så det kändes som en gåva från Gud när de sedan kom med matbricka och ett glas vatten. Det värsta som finns måste vara när man är extremt törstig men inte får lov att dricka.

Planen var att vi skulle fått åka hem igår kväll efter att ha stannat ett par timmar för att se om jag fick värkar, men jag blödde ganska mycket så de valde att ha kvar mig över natten ändå. Vid tolv inatt fick jag göra ett vaginalt ultraljud för att se så att livmodertappen såg normal ut och sen fick jag sova. Vaknade igen vid halv tio imorse. När jag och Sebbe vaknat kom de med frukostbricka till oss, riktigt lyxigt med frukost på sängen! De berättade att de varit inne hos oss tidigare men att de lät oss sova. Efter frukost så satt vi och spelade kort och läste lite, sov lite till under dagen. Vid tre ungefär sa de att det var okej för oss att gå hem så då gick vi till Sibylla och åt hamburgare och sedan tog vi en taxi. Jag kände inte riktigt att jag orkade med bussbyten och sånt.

Jag är lite öm idag, men inget extremt. Dock har jag riktiga problem både med att resa mig och med att gå. Fick ta ett trappsteg i taget när vi skulle upp till lägenheten. Jobbigt att bo på andra våningen utan hiss! Sedan vi kom hem har jag legat på soffan, sov ett par timmar innan jag såg Melodifestivalen. Är otroligt mycket sömn nu känner jag, men gäller att passa på!

Igår fick vi även veta att vi på måndag morgon ska till Uppsala. Vi blir hämtade med taxi 06.10. När vi är där så ska de sätta igång min förlossning så troligen får vi träffa Hanna redan på måndag. ♡ Jag har börjat bli lite mer nervös än innan inför förlossningssmärtorna, men fördelen med igångsättning är att jag kommer att ha tid att få hjälp av alla möjliga bedövningsmetoder som de har att erbjuda. Känns som att jag kan få vara med på ett annat sätt i exakt vad som händer under förlossningen också när det blir igångsättning. Eller ja, beroende på hur ont det gör och hur närvarande jag är mentalt. Sebbe ska ta med vår GoPro-kamera och filma förlossningen, vill så gärna ha kvar både foton och film. Kul att kunna visa både mamma och Hanna sen när hon blivit lite äldre också.

Nu ska jag se nån film. Börjar bli lite trött, så kommer säkert somna till filmen. Klockan är redan halv ett.

Godnatt ♡

Var rätt sliten igår med blödande livmodertapp och kanyl i handen.