mammasol.blogg.se

En grej jag inte skrivit alls om här i bloggen är min rökfrihet och hur det gick för mig att sluta med cigaretter.

 

När jag var tolv så började jag röka. Frågar du mig idag så var det otroligt idiotiskt och något jag djupt ångrar, men när jag började kändes det både coolt och lite häftigt. Att det smakade äckligt och att jag hostade struntade jag i eftersom det kändes vuxet och lite status. Hade inte heller planerat att bli beroende. Men det blev jag ju såklart, precis som majoriteten av alla som precis som jag börjar i den åldern.

Sedan dess har cigaretter varit min stora last och min allra största kärlek samtidigt som jag hatat det så innerligt när jag stått ute i snöstorm eller inte haft pengar kvar för att sista kronorna på kortet gick till ett sista paket cigaretter. Lika mycket som jag hatat att ha svårt att andas på grund av min astma så har jag älskat att plocka upp det där ciggpaketet, stoppat en cigarett mellan läpparna och tänt. Lyckades till och med lura mig själv att jag gillade smaken, och den där lukten som gör mig illamående idag tyckte jag inte att var så farlig. Gula tänder, trånga luftrör och att alltid lukta illa var ett pris jag tyckte att det var värt att betala.

 

När doktorn tillslut sa till mig "Sol, du har 50% lungkapacitet och fortsätter du att röka så kommer du att få mer och mer problem med astman tills du tillslut kvävs ihjäl" så ryckte jag nästan på axlarna och tänkte "vadå, jag kan ju inte dö utav det här", tände en till cigg och fortsatte livet som vanligt. Några månader därpå tog jag mig dock i kragen och försökte att sluta. Jag försökte på riktigt den gången, köpte e-cigg och rökte bara cigaretter när jag drack alkohol. Det gick jättebra för mig att feströka, iallafall till en början, och jag kände det som att jag hittat det där magiska receptet som alla sa att inte funkade, att gå från dagligrökare till feströkare. Dock så hände det tillslut att jag föll dit igen. Jag och Sebbe hade stött på problem, vi gjorde till och med slut under en veckas tid, och under den veckan passade jag på att börja röka igen för där och då såg jag cigaretterna som min enda tröst. Sen när allting hade lugnat ned sig och kärleken hade rättat till sig och vi återigen var tillsammans så kunde jag inte längre sluta röka. För då hade jag igen låtit ciggen bli det viktigaste och jag hade struntat i min hälsa. Jag la mitt liv och mina pengar på en äcklig grej med tiotusen gifter som långsamt dödade mig och det värsta var att det kändes helt okej. 

 

Rökte igen under några månader. Mina vänner tjatade på mig att sluta, ord som "Men Sol, du sa ju att du inte skulle börja igen!" och besvikna blickar då de påminde mig om vad doktorn hade sagt. Dock tror jag inte att det är möjligt att lämna ett beroende utan att själv vilja till 100%. 

Tog sedan mitt förnuft till fånga ännu en gång och köpte e-cigg. E-cigg ser jag verkligen som gåvan till alla rökare, en enkel lösning på ett svårt problem. Att fortfarande kunna få i sig nikotin, kunna blåsa rök och till och med gå ut med andra rökare utan att känna det som besvärligt underlättade verkligen för mig. Blev tipsad om e-cigg av en vän och jag är så himla glad över det tipset.

Två dagar efter rökstoppet fick jag dock veta att jag var gravid. Då la jag undan min nyinköpta e-cigg, kastade sista ciggen som jag hade sparat "för tänk om jag ändå skulle bli röksugen" och sen dess har jag hållit mig utan nikotin. Kan inte ljuga och säga att det inte varit jobbigt för det har det absolut varit ibland, men lilla bebis i magen är bästa anledningen att låta bli. Och nu tycker jag till och med att Sebbe luktar vidrigt varje gång han varit ute på en cigarett. Han brukar få en puss innan han går ut, men sen får han ingen ny puss på minst en timme då lukten (och smaken av askkopp som jag medan jag själv rökte trodde var en myt) är lite för jobbig.

 

När jag rökte som mest så rökte jag ett helt paket om dagen. Idag har jag himla svårt att se att jag någonsin skulle kunna börja igen, för jag vet att jag klarar mig bra utan det och jag vet hur himla onödigt det faktiskt är att röka. Därför vet jag att alla andra också kan klara det. Det enda som egentligen behövs är viljan, ingen annan kan tvinga en att sluta röka men så fort viljan infunnit sig så är det inte omöjligt. Kan även rekommendera e-cigg till alla som vill sluta röka men känner att de absolut inte klarar det utan hjälpmedel.

 

Låt inte en liten cancerframkallande pinne styra ert liv, ni har alltid valet att ta steget emot ett hälsosammare liv.