mammasol.blogg.se

Blev lite nostalgisk ikväll då jag av en slump kom in på en del musik på Youtube som jag brukade lyssna på när jag gick i högstadiet. Musik som väcker massor av minnen och helt plötsligt känns det som att jag är tretton igen. Svensk hiphop, musik med sorgliga texter som jag idag kan höra att inte var särskilt musikalisk över huvud taget. Hade jag hittat musiken nu så hade jag nog knappt stått ut med att lyssna på den, men då den en gång betydde så mycket för mig kan jag inte låta bli att lyssna och minnas tillbaka med någon slags vemod.

 

Mina tonår var inte lätta. Det var allt annat än enkelt att vara en trettonårig Sol. Jag var mobbad i skolan och hade eskalerande självskadebeteende, nästan inga vänner (dom jag hade var dock underbara och jag tänker på dom än idag) och såg hela livet väldigt mörkt. Jag tänkte att jag inte ens skulle leva tills jag blev femton. Sen när jag blev femton tänkte jag att jag inte skulle leva till arton, men idag fyller jag 23 om en månad och livet känns ju faktiskt bra igen. 

Jag tror faktiskt att om jag inte hade hittat musiken och själv börjat skriva texter så hade det gått ännu sämre för mig. Musiken blev som en trygghet, för genom sina texter formulerade artisterna de känslor jag själv kände men inte riktigt kunde få ut med ord. Därför kan jag än idag lyssna på musiken och minnas, men idag minns jag inte med den sorg jag kände på den tiden, utan idag när jag lyssnar är jag istället tacksam och stolt över allt livet gett mig och att jag klarade min resa trots att jag ofta kände att jag saknade kompass och helst ville ge upp. Om det är något livet format mig till så är det en överlevare, jag har svårt att se att något verkligen skulle kunna knäcka mig på riktigt idag. 

 

Jag kan dock inte låta bli att nästan bli chockad då jag ser mig själv idag. Jag är snart tvåbarnsmamma, har tre fina husdjur, en sambo och underbara vänner. Jag hade nog aldrig vågat tänka att det skulle bli så bra. Visst, alla mår väl mindre bra vissa dagar och så även jag, men jag är samtidigt noga med att tacka livet för allt. Och mig själv, för hade jag inte kämpat så mycket så hade jag inte tagit mig dit. 

Känns tråkigt att sluta skolan nu, men har nog faktiskt tagit beslutet att sluta vid jullovet. Planen var ju först att försöka plugga till studenten i juni, men jag får helt enkelt spara min sista termin och läsa in på komvux sen. Nu vet jag ju att jag kan plugga, och jag tycker till och med att skolan är rolig. Pratade med min rektor om det, att ta ett uppehåll vid jullovet, och hon förstod mitt beslut fullt ut och sa att det kommer bli tomt utan mig på skolan. Dock känner jag att beslutet tas för min egen skull och för bebis skull. Jag är faktiskt inte orolig alls när jag tänker på framtiden, allt ser just nu väldigt ljust ut.

 

Nu ska jag alldeles strax sova, väckarklockan ringer vid sex imorgon trots att det är söndag. Ska vara statist i en film vilket ska bli superkul, dock blir det inte så mycket till sovmorgon.
Godnatt fina ni!