Längtar ut
Tiden går framåt och nu har det gått tre dagar sedan operationen.
Jag har fortfarande lite ont och har inte vågat mig utanför dörren och ned för trapporna sedan jag kom hem från sjukhuset (tog säkert tio minuter att ta mig två våningar upp då) och jag blöder fortfarande litegrann, men mår ändå bättre och bättre för varje dag. Kan inte riktigt kalla mig helt återställd än, men sitter upp längre stunder nu istället för att bara ligga ned på soffan. Dock känner jag av cerclaget en del. Inte så att jag kan säga vad det är som känns, men det är som ett tryck och något som stramar åt. Tydligen kommer jag att fortsätta känna det fram tills de tar bort det, men det kommer inte att göra ont så länge. Lite obehagligt kan det vara, men det är allt.
Jag börjar längta ut. Soffan är skön och serier är roliga att titta på, men jag saknar att kunna gå omkring utomhus, känna vinden i håret och göra saker. Egentligen så är det ju bara tre dagar sedan jag var utomhus, men då jag var sjuk i nästan en vecka innan det så känns det som att jag varit inne mycket längre. Jag hade kunnat ta mig ut för korta promenader (tror jag), men på grund av dessa trappor så känns det omöjligt. Ibland önskar jag mer än någonsin att vi bodde på bottenvåningen.
Nu ska jag se Paradise Hotel, med Viaplay kan man ju se det några timmar tidigare än alla andra, sen ska jag komma på hur jag ska få resten av dagen att gå innan Idol börjar vid 20. Sebbe ska städa i köket och sen handla. Önskar att jag kunde hjälpa till på något sätt, men jag passar på att vila några dagar till.