Förlossning
Sist jag var gravid var jag otroligt rädd inför förlossningen. Tänkte att det skulle göra jätteont, att jag skulle gå sönder och att det hela skulle bli till en skräckupplevelse. Nu blev det tyvärr nästan så då Emanuel föddes med urakut kejsarsnitt (mamman ska vara sövd och barnet ute max tio minuter efter att beslut är fattat) och jag fick väldigt mycket komplikationer av snittet. Fick sitta i rullstol en period där till och med och sen var vi tvungna att bo kvar på sjukhuset väldigt länge vilket även det var psykiskt påfrestande.
Den här graviditeten har jag inte hunnit tänka jättemycket på förlossningen. Ibland har tanken slagit mig att "den där som bor i min mage måste ut på något sätt sen", men har inte lika mycket ångest som sist. Visst är jag rädd att det ska göra ont just för att jag vet att det kommer att göra det, men tänker ändå att alla förlossningar bör vara bättre än att föda med urakut snitt i vecka 28. Läser en del på internet om folks förlossningshistorier, vissa verkar haft det superbra medan det tyvärr inte alls gått lika bra för andra. Vissa berättar om blod och skrik och lidande medan andra säger att det är det häftigaste de varit med om under hela sina liv.
Om jag skulle få välja min förlossning och hur den ska se ut helt själv så vill jag att det ska gå så lugnt som möjligt. Jag har hört om vissa förlossningsavdelningar som är väldigt hemtrevliga med dämpad belysning och lugn personal. Så hade jag också velat ha det! Vad gäller smärtlindring vill jag nog prova det mesta för att få det att bli så smärtfritt son möjligt. Dock inte tens eller vad det heter som ger som små elchocker i smärtlindrande syfte. Jag är, och har alltid varit, så rädd för el och stötar, så det är nog inget för mig. Dock finns det mycket annat. Lustgas, ryggmärgsbedövning, akupunktur.
Vad gäller avnavling på barnet så vill jag att det ska göras så sent som möjligt, när navelsträngen så att säga pumpat färdigt. Jag tror det är bäst så, istället för att bara klippa av den direkt. Jag skulle även vilja börja med samsovning redan på BB. När barnet legat så nära mig och hört mina hjärtslag i nio månader så känns det bara dumt att låta det ligga i en kall plastbytta helt ensam.
Jag kommer att skriva ett förlossningsbrev då jag hört att det är bra eftersom läkarna då kan läsa exakt hur jag själv vill ha det. Där ska jag skriva ned alla mina önskemål och tankar rörande förlossningen. Troligtvis kommer jag ju att få föda i Uppsala berättade min hjärtläkare, så kommer packa allt det viktigaste och ta med dit.
Nu är jag typ framme i skolan. Ha en bra dag allihop! ♡
