mammasol.blogg.se

Idag för fem år sedan fick jag se Emanuel för första gången. Jag fick då veta att det var en liten Emanuel därinne. Hade tidigare drömt att jag fick en son och att han föddes för tidigt så jag fick liksom bekräftat att det var en liten pojke.
Jag minns känslan när jag fick se honom första gången. Jag var så nervös innan ultraljudet, åt glass och försökte lugna mig. Så mycket tankar. Skulle barnet leva och må bra? Vilket kön var det? Hur många bebisar var det därinne? Sen när jag fick se honom så fick jag en sån stark känsla, nästan som att jag skulle börja gråta. Visste redan då att jag skulle älska honom i tid och evighet.

Idag ska jag till specialistmödravården. Jag tror att jag ska fråga henne om hon kan se kön på bebis. Vore så kul att ha en årsdag att få veta, hon kommer ju ändå att göra ultraljud så inte helt omöjligt om hon kan se om det finns en snopp eller snippa där. Jag är så himla nyfiken, speciellt efter min dröm inatt. Hoppas och håller tummarna att redan om några timmar veta vem som ligger därinne i min mage, en liten Anastasia eller en liten Zion eller Noah eller något annat namn vi inte kommit fram till än. Oavsett vilket kön som finns där så är det så otroligt älskat, är lycklig över vetskapen att få se bebis igen idag. Skulle kunna kolla ultraljud varje dag faktiskt, är en så mäktig känsla att göra det.