Ändrade operationsplaner
Idag skulle varit operationsdag. Som jag hade fasat inför det. Kom till doktorn igår, först lät allt bra och jag började bli förberedd, sen fick jag prata med narkosläkaren och hon ställde frågor om mitt fysiska mående, min bindvävssjukdom och så. Hon berättade att eftersom barnet i vecka 16 är väldigt känsligt och inne i en fas där det finns risk för fosterskador så blir det ryggmärgsbedövning istället för narkos. Jag är jätterädd för sprutor och bland det läskigaste jag vet är att vara bedövad, så ser verkligen inte fram emot det, men hoppas att det ska gå bra ändå. Precis innan jag skulle gå så berättade jag att jag varit förkyld med feber hela helgen och frågade om det var okej ändå, och då fick jag beskedet att jag får göra cerclaget på fredag istället.
Just nu känner jag bara att jag önskar att de hade gjort det idag, då hade jag sluppit vara nervös och rädd inför fredagen. Är lite jobbigt när man ställer in sig på något och sen blir det ändrat i sista sekund. Bra dock att de väntade ifall min förkylning hade kunnat orsaka eventuella komplikationer, men ändå jobbigt att det ska dra ut på tiden. Fick även veta av doktorn att jag kommer att få stanna på sjukhuset minst en natt då de ska se att jag inte får några sammandragningar eller på annat sätt mår dåligt eller har ont efter operationen.
Jag tänker på alla skräckhistorier jag hört om ryggmärgsbedövning. Bedövning som månader efteråt fortfarande inte släppt till 100%, smärta i ryggen där sprutan togs, och så vidare. Något som doktorn sa var att det kan uppstå en obehagskänsla när jag känner att nålen går igenom kotorna i ryggen, bara tanken på det fick mig att rysa. Jag är så otroligt smärtkänslig och känslig för obehagliga situationer, men jag tänker att jag gör detta för barnets skull och då känns det mycket lättare. Om detta kan avgöra om barnet föds i tid eller alldeles för tidigt så är det såklart värt det. Det är bara mina egna rädslor jag måste hantera på något sätt. Allt som är läskigt behöver inte vara farligt, och vissa läskiga saker måste man göra för att det är nödvändigt. Jag hoppas bara att snabbt kunna vara tillbaka i skolan igen efter cerclaget, känner redan nu när det inte ens gått en vecka ifrån skolan att jag saknar alla så himla mycket. Och framförallt saknar jag att ha något att göra på dagarna.
På hemvägen från doktorn köpte jag lite sushi, det är bland det bästa jag vet och ibland måste man få unna sig lite gotta.
Idag är det förresten bara en månad kvar till min födelsedag, snart blir jag gammal!