Vi har passerat halvvägs
Vecka 21 och mer än halva graviditeten har passerat. Det känns så himla overkligt, men samtidigt så bra. Nu kan jag snart släppa oron för om bara några veckor kommer hon att klara sig utanför kroppen om hon skulle födas för tidigt. Från och med vecka 23 har vården klarat av att rädda för tidigt födda barn. Om åtta veckor har jag gått lika länge som jag gjorde med Emanuel, och det fanns faktiskt ännu mindre barn än honom på sjukhuset också. Jag är så glad att allt tycks gått bra denna graviditet och att jag om bara några månader har vår älskade dotter här hos oss.
Jag har sett min graviditet som väldigt svår. I början kräktes jag mycket, jag har varit konstant trött, hungrig, halsbränna, fått cerclage, galna humörsvängningar, problem med foglossning. När jag tänker på det nu dock så har jag ändå klarat det väldigt bra hittills. Jag klarar fortfarande av lugnare promenader, lättare handling och skolarbetet. Så egentligen har det inte varit så jobbigt. Och när bebis tittar ut så kommer allt att ha varit värt det oavsett hur det ser ut längre fram också. Jag har känt mig så mycket mer gravid än vad jag gjorde då jag väntade Emanuel, då hade jag inga problem vare sig med fogarna eller med illamående, å andra sidan hade jag mer problem med halsbränna och andra symptom den graviditeten.
Jag tycker att det både är spännande och roligt att följa vecka för vecka och läsa om vad som händer i magen. Sen nån vecka tillbaka har hon sparkat för fullt och jag känner det bara tydligare och tydligare. Jag är så himla förväntansfull! Känner även att veckorna passerar så himla snabbt. Fortsätter det så så är hon snart här ❤️
