mammasol.blogg.se

Höstlov. Eller ja, lov och lov. För mig innebär det massor av plugg. Har flera saker som måste hinna bli klara innan jul och har även fått frågan av en lärare att jobba lite snabbare än resten av klassen för att hinna bli klar. Önskar att jag kunde få ett helt lov utan skolarbete, jag hade behövt det, men får se det som att jag snart är klar istället. Ju mer jag gör nu desto mer kommer det att löna sig när jag slutar i jul.

 

Skolan känns just nu som ett väldigt känsligt ämne. Jag vet att jag tidigare skrivit om min trötthet, hur det är att lida av kronisk trötthet vilket jag gjort ganska länge. Dock hade jag aldrig trott att det skulle bli riktigt såhär. Jag är helt slut. Verkligen. Så pass att jag gråter av utmattning ofta när jag är hemma efter skolan på dagarna, jag umgås aldrig med mina vänner, jag har en hel del frånvaro från skolan och försöker plugga allt jag kan hemifrån och jag har väldigt svårt att ta mig upp på morgonen och ofta när jag väl tagit mig upp så lider jag av smärtor både i huvudet och kroppen, något jag tror att till stor del beror på sömnbrist. För tyvärr är det även så att trots att jag är så slut att hela mitt liv blir lidande så kan jag inte sova på nätterna. Inte förrän jag är så trött att jag rakt av däckar så somnar jag. Försöker att lägga mig vid tio-elva, men sen ligger jag bara och snurrar i sängen fram tills så sent som två ibland, och sen ringer väckarklockan igen vid sex. I torsdags blev jag hemma från skolan på grund av detta, somnade inte förrän halv fem den natten. 

Jag har lidit av grova sömnproblem i flera år, så det är inget nytt. Så tidigt som vid fem års ålder eller något sådant så kunde jag ligga vaken i flera timmar efter att mamma nattat mig. När jag blev äldre fick jag medicin för sömnen, för att ibland kunna sova mer än någon enstaka timme, vilket hjälpte mig enormt. Dock får jag inte äta medicin nu när jag är gravid eller när jag ammar, så jag försöker helt enkelt att leva med det här problemet.

Tyvärr måste jag erkänna att tanken har slagit mig trots att det är så kort tid kvar att jag kanske borde hoppa av skolan. Ibland när det känns som mest hoppslöst så känns det som bästa lösningen. Dock är det tveksamt om jag skulle förlåta mig själv om jag ger upp så nära mitt mål. Jag vill inte vara en förlorare. Istället har jag tänkt prata med lärarna när skolan börjar efter lovet och kolla om jag kan arbeta mer hemifrån, kanske så mycket som 50%. Jag har nämligen så himla mycket enklare att jobba hemma, då slipper jag dessutom lida av min störda sömn då jag de nätter jag inte kunnat sova istället kan ta igen det och sova längre på morgonen och sedan plugga hemma när jag känner att jag orkar det. Oftast blir det eftermiddagar, det är då jag har som mest energi om jag är hemma.

 

Jag hoppas att snart få lite enklare att sova, känns som jag behöver det. Fram tills dess så kämpar jag på, jag tänker inte stupa som en förlorare!