Hon försvann
Denna morgon började som vilken morgon som helst. Vaknade av väckarklockan klockan sex, snoozade några gånger innan jag gick upp och sminkade mig. Åt en smörgås, klädde mig och var beredd att gå. När jag precis skulle lämna lägenheten för att gå till bussen sa dock Sebbe "Katten är borta!". Jag fick helt enkelt skicka ett sms till en klasskompis och be henne att säga till läraren att jag inte kom till skolan för att jag behövde leta efter min katt.
Vi letade i hela lägenheten, faktiskt flera varv. Garderober, under sängen, under sofforna, i köket, i kattlådan, överallt. Tillslut insåg vi att nej, hon kunde bara inte vara kvar i lägenheten. Det blev extra tydligt då vi provade att locka med godis och kattmat men hon fortfarande inte kom fram.
Vi gick ut och letade. Vi skakade på godisburken (ett ljud som nästan alltid får henne att komma springandes), lockade på henne på alla sätt och letade överallt där vi tänkte att hon kunde gömma sig. Ingenting. Jag såg framför mig hur vi skulle bli tvugna att sätta upp lappar överallt med hennes namn och bild eller hur hon skulle hittas överkörd. Efter säkert en halvtimmes letande gick vi upp i lägenheten igen för att ta ett sista varv, kanske hade hon gömt sig väldigt väl ändå. I lägenheten hade den andra katten börjat leta runt efter henne, han luktade överallt och ställde sig tillslut vid dörren till rummet vi inte använder och väntade. Vi öppnade dörren och gick in där, kanske kunde hon gömma sig därinne. Där såg vi att fönstret stog på glänt, dock väldigt lite och det var haspat men ändock på glänt. Vi satte på hunden koppel, kläddde oss varmt för att kunna vara utomhus ett tag och gav oss ut en gång till. Vi letade i skogen, lockade med godis, ropade kattens namn och försökte få fram henne. När hon inte var i skogen så gick vi upp på gården för att leta i alla buskar. Ingenting där heller. Kändes som att försöka hitta en nål i en höstack. Vi började gå emot andra skogen, då äntligen hörde vi ett mjau och Luna tittade fram från en av buskarna. Vi sprang fram till henne, gav henne godis och tog med henne in. Hon blödde litegrann från ett skrapsår under nosen och verkade ha lite ont i tassen, dock inget allvarligt. När hon kom in blev hon på en gång hälsad på av den andra katten. Han tycktes ha saknat henne. Vi gjorde rent såret med vatten, såg att det bara var en liten skråma och sen la hon sig för att sova. Resten av dagen har hon vilat, men hon verkar frisk iallafall och tycks inte ha ont.
Vi blev verkligen rejält skrämda båda två. Troligtvis var det som hände att hon tog sig in i rummet, tryckte sig ut genom springan i fönstret och föll. Trots fallet fem meter ned i asfalten så verkar allt gått bra. Vi är jätteglada att ha vår katt hemma igen och trots att jag missade skolan idag på grund av kattletande så blev det en ganska bra dag. Nu är jag dock jättetrött efter middag på Max och handling på Willys. Skulle nästan kunna somna redan nu trots att klockan bara är halv åtta!