mammasol.blogg.se

I lördags var det inte bara bröllop, det var även en mycket speciell dag för mig och Sebbe. Vi firade ett år och nio månader.

När vi träffades i januari 2015 var jag inte samma person som jag är idag. Jag var fortfarande en ganska trasig tjej efter år av psykisk ohälsa. Jag var ensam, hade inte många vänner och gömde mig mest inne i lägenheten.
Att vi ens träffades var verkligen en slump. Jag skrev ett meddelande på facebook till min granne och bad honom sänka basen då jag skulle sova. Tror den var två på natten. Då hörde jag inifrån min granne hur någon ropade "Sol, kom ut och rök!". Jag tänkte att jag kunde ta en nattcigg så gick ut. Där mötte jag min granne och en kille som heter Albin. De var båda fulla. Efter lite övertalan följde jag med dom in för att se på film. Där träffade jag Sebbe. Han var faktiskt nykter, trots att hans vänner inte alls var det. Vi började prata, han frågade om jag gillade Pokémon. Han var bland det finaste jag sett på länge.

Sen den där dagen i januari har vi varit oskiljaktiga. Man kan nästan säga att jag flyttade hem till honom och hans mamma och syster med mina hundar. Vi var där nästan hela tiden. Tänkte åka hem ibland, men fick frågan av honom "Vad ska du hem och göra?". Hemma hade jag knappt ens en fungerade dator.
Jag och Sebbe började prata om att flytta ihop på riktigt. Jag hade sökt skola i Gävle och han ville börja jobba. Jag minns när jag frågade hans mamma om det var okej att jag tog med mig hennes son och lät honom flytta hemifrån. Jag har alltid känt mig omtyckt av hans mamma och hon var helt okej med det. Vi flyttade till hans pappas lägenhet i Gävle som tidigare bara stått tom och vi skaffade en kattunge som vi döpte till Luna.

Det har inte alltid varit lätt att bo och leva tillsammans. Ibland har vi stött på problem, konflikter och ekonomiska svårigheter. Dock har vi alltid haft varandra och vår kärlek att falla tillbaka på. Sebbe är verkligen min stora kärlek och trots att vi på många sätt är olika så funkar vi så bra tillsammans. Han har tålamod med mig trots att jag alltid tappar bort saker och lätt stressar upp mig och jag har tålamod med honom trots att han spenderar för mycket tid vid datorn. Han är en självklar del av mitt liv och det känns som att vi alltid varit tillsammans. Att min son älskar honom känns också underbart för mig. Han är en otroligt vacker människa och jag är glad att han är min.

Om tre månader firar vi två år tillsammans och om fem månader föds vår lilla dotter. Två blir tre och vi blir en fin liten familj. Två katter, en hund, mamma, pappa och bebis. Dessutom hoppas och tror jag att jag snart kommer att få bära en vacker ring med hans namn. Vi har en underbar framtid att vänta.

Sebastian, jag älskar dig och du är allt för mig. Bara du som gör mig så lycklig och bara du som jag vill dela min framtid med. Du är allt och lite till. I evighet.