Snart blir det tvåsiffrigt
Denna natt kommer att bli lång. Eller ja, förhoppningsvis. Skulle inte bli helt förvånad om jag somnar, men ska verkligen försöka att inte göra det. Det är inte en natt som alla andra, utan natten för det amerikanska presidentvalet. Ju mer jag läser om Hillary Clinton desto bättre blir hon (även om hon såklart har åsikter som jag inte håller med om också) och jag hoppas verkligen att hon träder in som ny ledare i USA. Om jag ska vara ärlig så känns nog i och för sig allt bättre än Donald Trump, hade nästan hellre sett Justin Bieber som president än honom. Allt tyder på att Hillary vinner, men man kan ju aldrig vara 100% säker.
Jag sitter och räknar dagar tills vår flicka föds. Om sexton dagar är vi nere på tvåsiffrigt antal dagar. Det känns så himla spännande! Jag blir mer och mer nervös inför förlossningen. Det jag är allra mest nervös inför är ifall det blir kejsarsnitt igen. Jag vill absolut inte ha kejsarsnitt. Jag är också nervös inför smärtan att föda barn. Jag vet att det gör ont, men jag är nervös inför att uppleva hur pass ont det gör. Jag är väldigt smärtkänslig och jag är rädd över att ligga och gråta eller få panik. Jag kommer tacksamt att ta emot all smärtlindring jag kan få, men ibland går det ju så fort att de inte hinner ge ryggmärgsbedövning. Jag är rädd att det ska gå sådär snabbt, jag har hört att man ofta behöver sy då och jag vill inte gå sönder så. Jag är även orolig över hur ont det gör efter förlossningen och hur länge man har ont efteråt. Hur som helst så är smärtan värd det och jag är stark. Tänker på det att nästan alla kvinnor i alla tider har upplevt att föda barn och om dom klarat det så kommer jag också att klara det. Och om det blir kejsarsnitt så vet jag att jag klarat det förut trots att det var hemskt och jag vet att jag kommer att klara det igen.
Tog ett par magbilder i skolan igår. Vecka 24 nu. Jag längtar så mycket, men känns som att veckorna verkligen springer iväg. Känns som vi nyss var i vecka 12!
