mammasol.blogg.se

Dag 2 på Akademiska sjukhuset i Uppsala år 2011. Värkarna hade avtagit och jag hade mitt dropp att tacka för det. Det var ett värkstillande dropp som fungerade precis som förväntat och trots att jag enbart fick ligga ned så mådde jag ganska bra. Fick en till spruta i höften för Emanuels lungor och mamma tog tåget från Säter där den bodde till Uppsala för att vara med oss.
Jag var ganska rädd, det kan jag inte förneka. Som plåster på såren hade mamma med sig både godis och chips och tidningar till mig när den kom. Vi visste ju inte alls hur lång tid det skulle kunna ta därinne.
Dagen gick ganska långsamt precis som förväntat när man bara får ligga i en sjukhussäng. Tittade lite på tv, läste i tidningarna som mamma haft med sig, träffade läkare och pratade med mamma och mitt ex. Mitt ex var med mig hela tiden där på sjukhuset. Framåt kvällen blev jag dock tvungen att ringa på larmet för värkarna hade återigen satt igång. Det var lite obehagligt för jag blev rädd att Emanuel kanske skulle födas för tidigt ändå. En sjuksyster kom in i rummet, tittade på droppet och sa "Oj, här är det någon som glömt bort att slå igång droppet igen efter att påsen blev utbytt" (flera timmar tidigare), så slog hon igång det igen och gick. Den natten vaknade jag av vatten. Åh så mycket vatten det var, det blev helt blött överallt. Jag undrar än idag om mitt vatten verkligen hade varit tvunget att gå om inte droppet varit avstängt i flera timmar. Det får jag nog aldrig svar på. Huvudsaken är att Emanuel klarade sig trots att han föddes i vecka 28 och att han imorgon blir världens finaste femåring ♡